|
"Permakultur är anti-politisk. Det finns inget utrymme för politiker och administratörer eller präster. Och det finns inga lagar heller. Den enda etik vi lyder är: vård av jorden, omsorg om människor, och återinvestering i dessa mål."
Bill Mollison
Trädgård enligt permakulturprincipen i Frankrike.
EVA Lanxmeer Holland. Ett bostadsområde som nämns i permakultur samanhang.
Ex. på bostadsområde med odling av mat. Så här skulle det kunna se ut på Kronogården (Trollhättan) t ex.
|
|
De nedslående rapportena om den västerländska livsstilens utarmande inverkan på jordens resurser och orättvisa fördelning av tillgångarna, gör att det börjar blir alltmer uppenbart för gemene man att vi måste förändra vår livstil. Frågan är bara hur. Står verkligen valet bara mellan en energikrävande, modern livsstil å ena sidan och rena slavgörat å den andra? Måste en ökad välfärd byggas på ökad tillväxt?
Permakultur
En man som under 1960 och 70-talet kom till insikt om att större delen av vår nuvarande kultur var på väg in i en återvändsgräns var naturforskaren och läraren Bill Mollison. Han slogs av att när vi odlar, bygger samhällen och hus m.m inte inkorporerar dessa delar till de omliggande rådande omständigheterna.
Mollison utvecklade tillsammans med sin elev David Holmgren begreppet permakultur efter att ha tillbringat decennier i regnskogar och öknar i Australien och där han studerade deras ekosystem. Han konstaterade att växterna naturligt grupperade sig i ömsesidigt fördelaktiga samhällen. Han använde sedan denna idé för att utveckla en annan inställning till jordbrukets och samhällets konstruktion, en som syftar till att placera rätt element tillsammans så de upprätthåller och stödjer varandra. För dessa ideer fick Mollison 1981 Right Livelihood Award.
Definitionen av permakultur design enligt Mollison: "Permakultur är en medveten design och skötsel av jordbrukets produktiva ekosystem som har det naturliga ekosystemets mångfald, stabilitet och motståndskraft som förebild”.
Permakultur tar alltså ett bredare grepp om problemet än om man bara ser till rent ekologisk odling. Den drar upp riktlinjer hur man kan närma sig ett lokalt ekosystem, med hänsyn till biologiska, geologiska, kemiska och hydrologiska (vattnets kretslopp) tillgångar, även platsens klimat (temp. vind och nederbörd), i syfte att få ett hållbart och självförsörjande jordbruk och att samtidigt bevara och öka den biologiska mångfalden lokalt. Biologisk mångfald är en nyckelfaktor i ekosystemens struktur och funktion. Bevarande av biologisk mångfald är numera även en rättslig skyldighet för medlemsstaterna i EU.
Varför Permakultur
Vi behöver mat för att överleva
Den som har kontrollen över matillgångarna styr också våra liv och när vi här hyser en önskan om att inspirera folk till att odla sin egen mat uppmuntrar vi även till att ta en del av matproduktionen i sina egna händer. Ett sätt att bidra till ett hälsosammare liv och en friskare jord. Det betyder också att vi tar över en del av makten från dem som nu styr över maten och vår hälsa
Dagens överkonsumtion är inte hållbar varken när det gäller vår hälsa eller på jordens resurser. Och i den paralella fattiga delen av vårt jordklot lever idag 936 millioner människor som inte har tillräckligt med mat för dagen. Samtidigt stiger matpriserna. Världspopulationen ökar och från att ha varit befolkad mestadels på landsbygden med en stor andel självhushåll, så pågår just nu ett skifte som innebär att de flesta av jordens befolkning nu bor i städerna. Så för att hänga med i att odla mat för en ökande andel befolkning så måste vi producera mer mat de följande 50 åren, som vi har producerat de senaste 10.000 åren ihop. Den maten ska vi odla med mindre olja eftersom utvinningen av oljetillgångarna är på sin höjdpunkt nu och kommer att sjunka i en inte alltför avlägsen framtid. I dagens högindustrialiserade matproduktion behövs 10 kalorier av fossil bränsleenergi för att producera 1 kalori matenergi. Vi ska också kunna producera mer mat med mindre vatten. Vi skall ytterligare producera mer mat med mindre matproducerande mark. Detta ser olika ut beronde på var på jorden man befinner sig. I söder sker den ökande ökenutbredningen. I norr förorternas utbredning. Vi ska också odla mer mat i ett alltmer ökande ostabillt klimat som även orsakar att många växt och djurarter slås ut och där invasioner av andra aggresiva arter helt tar över. Detta är viktigt för vi behöver den genetiska mångfallden i växt och djurriket som ett slags försäkring för ändrade livsbetingelser där någon av de överlever.
Många av alla våra gamla grönsakssorter försvann under 1900-talet. Tack vare fröfirmor som Runåberg, Impecta och Örtagården bevaras en del av de gamla sorterna. Det är vi glada för och odlar grönsaker kommna från dessa skattgömmor. Oftast är de gamla sorterna mer resistenta mot sjukdomar och mer robusta mot hårdare livsbetingelser.
Mot klimatförändringarna bör vi alltså inte lägga alla äggen i en korg. Dagens stora monokulturer med stora fält av samma gröda är i grunden ett väldigt sårbart och ohållbart system.
Vi lägger mycket tro och hopp på teknik och vetenskap men ännu har inget övergripande tekniskt framsteg gjorts som visar vägen ur den knipan vi sitter i nu. Istället har små lokala projekt som byggts upp underifrån av folk själva på deras egna villkor och behov och ofta med god hjälp av billig teknik och vetenskap visat sig långt mer lyckade än man först kunnat tro.
Vad kan man göra?
Ja om man lyssnat på politikerna de senaste åren. Så skall vi helt enkelt gå och ”shoppa”. För vi har denna orubbliga tro (speciellt i USA) som säger att vi kan konsumera oss ut ur alla kriser som drabbar oss. Verkligheten är något annat.
Bla. rapporter om bekämpningsmedel i maten. Stora matproducenter som vill få oss att tro att vi kan ge våra barn alla de vitaminer och mineraler de behöver genom den processade halvfabrikatsmat som flödar över i våra butiker.
Vi börjar också tappa förtroendet för de matvarudistributörer, som ju större och avlägsnare de blir ju komplexare och oöverskådliga blir de. Vi har sett exempel på det i hästköttskandaler, E-coliutbrott i böngroddar och nu senast frysta hallon. Vi har idag ett större utbud av mat än nånsin, men ett allt mindre förtroende för de aktörer som placerar dessa matvaror på hyllorna.
Dags att omdefinera vad god nyttig mat är. Var är den odlad, hur och av vem och för vems nytta?
Vi bör även omdefiniera våra livsrum. Både våra egna trädgårdar och våra offentliga platser i staden och i bostadsområden. Vi borde se att trädgårdar, platser mellan hyreshus och obrukade plättar här och där i städerna, mycket väl skulle lämpa sig för odling men som idag mest består av gräsmattor som vi bara klipper och endast om alls, bara nyttjar en liten del av. Här borde vi se möjligheterna till matproduktion av ätliga perenner, örter, frukträd, bärbuskar och grönsaker. Odlar man på rätt sätt så blir arbetsbördan lättare än allt detta fruktlösa osande gräsklippande (om man nu inte har en robot förstås).
I trädgårdarna kan man odla bra mat som föder friska barn och familjer. Tänk även på att barn som är delaktiga i odlandet lär sig att producera mat som nog alldrig kan kallas onyttig kunskap. Men i dagens ekonomiskt betonade samhälle är det nog också många som undrar om man även kan spara pengar. Skulle här vilja visa på data på hur mycket en svensk familj kan spara på att odla mat i trädgården. Ska se om det går att hitta något om det. Samhällsekonomiskt..ja där har vi mycket att vinna.
Vad skulle det innebära om vi lyckades producera 25% av vår konsumtion av mat i våra trädgårdar. Vi kanske ligger på två procent nu. (I England under andra världskriget kom 40 procent från trädgårdarna). Idag finns stimulanspaket för energisnåla hus och bensinsnåla bilar. Varför inte stimulans till matproduktion i liten skala i bostäder.
Vi skulle kunna bygga upp gemensamma lokala projekt. Där man kunde utbyta erfarenheter. byta växter och mat. Det måste även bli tillåtet att odla mat i städer varhelst det är möjligt för människor som inte själva har trädgårdar. Vi behöver skapa en ny infrastruktur för våra städer, förorter och villasamhällen. En infrastruktur som tillåter folk i samma område till kontakt med varandra. Vi blir starkare tillsammans. Kanske är det dags att damma av den gamla solidarietstanken som innebar en grundinställning som går ut på att hjälpa varandra.
Att öka tillgången på mat som är hälsosam för oss och planeten är den största utmaningen vi står inför.
|
